Diabetiskt makulaödem (DME) - orsaker, symtom och behandlingsalternativ

Publicerad den 20 maj 2024

Diabetiskt makulaödem (DME) är en ögonsjukdom som ofta uppstår till följd av diabetes. Efter cirka 20 års sjukdomsduration har de flesta med diabetes någon form av ögonförändring. DME utvecklas hos 13–25 % av patienter med diabetes typ 1 eller typ 2 över en tioårsperiod.

Förändringar i blodkärlen med läckage och svullnad som resultat uppstår i näthinnan, retina, vilket påverkar synskärpan. 

De som drabbas ser ofta förvrängda eller suddiga bilder och kan inte längre se detaljer bra. Om DME upptäcks tidigt kan det behandlas med god framgång.

 

Diabetesretinopati

Blodsockerkontroll är viktigt för att fördröja sjukdomsutveckling av diabetesretinopati (DR) då förhöjda blodsockernivåerna skadar initialt de fina retinala kärlen i ögat. Om vätska dessutom ansamlas i mitten av näthinnan, makula, har sjukdomstillståndet i ögat förvärrats ytterligare och benämns som diabetisk makulaödem (DME).

Näthinnan är belägen i de bakre delarna av ögat och innehåller många ljuskänsliga sinnesceller som omvandlar färger och ljusstyrka till nervstimuli. Dessa stimuli bearbetas av hjärnan för att bilda en synlig bild. I den centrala delen av näthinnan ligger den så kallade gula fläcken, makula. Det finns ett särskilt stort antal sinnesceller här - därför är gula fläcken också känd som platsen för skarpast syn. Om du till exempel vill känna igen ansikten, läsa eller köra bil, riktar dina ögon automatiskt in sig så att respektive föremål avbildas på gula fläcken. Om du har en näthinnesjukdom förloras denna förmåga när den fortskrider.

I det avancerade stadiet av DME kan även vätskor och avlagringar ansamlas mellan de olika skikten (näthinnan, åderhinnan och senhinnan). Näthinnan separeras då mer och mer från åderhinnan, vilket resulterar i att synskärpan försämras allt mer i det centrala synfältet.

Diabetisk retinal sjukdom och diabetesmakulaödem (DME) är sekundära sjukdomar till diabetes, diabetes mellitus, både diabetes typ-1 och typ-2.

De avgörande faktorerna för utvecklingen av diabetisk retinal sjukdom är kontrollen av blodsockret och diabetessjukdomens varaktighet. Typ 1-diabetiker blir ofta sjuka i barndomen eller tonåren - därför är risken att utveckla retinal sjukdom särskilt hög.

Förhöjda blodfetter eller blodtrycksnivåer är också en risk för att utveckla diabetisk retinal sjukdom.

 

Blodcirkulationsstörningar i ögonen

Diabetes mellitus är en metabol sjukdom. Ökade glukos-, fett- och insulinnivåer i blodet hos diabetiker leder till att det bildas avlagringar på kärlväggarna. För högt blodsocker påverkar de fina kapillärerna som går genom näthinnan. Dessa blodkärl transporterar näringsämnen till ögat och säkerställer blodflödet till ögats alla delar. Avlagringarna på kärlväggarna kan störa blodcirkulationen så att näthinnan inte längre får ordentligt med näringsämnen.

Diabetiska retinala sjukdomar anses vara den vanligaste orsaken till blindhet hos vuxna. 

 

Om du misstänker att du drabbats av sjukdom i näthinnan kommer din ögonläkare att utföra en serie undersökningar av din syn och dina ögon. För att bekräfta diagnosen kan näthinnan ses till exempel som en ultraljudsundersökning, optisk koherenstomografi (OCT). En annan undersökningsmetod är kontrastfotografering som används för att synliggöra de minsta kärlen i näthinnan.

Så snart en bekräftad diagnos har ställts kan du diskutera med din ögonläkare vilka behandlingsalternativ som finns i ditt fall. Under detta samtal behöver du inte ta ett slutgiltigt beslut om behandling, du kan först rådgöra med släktingar eller vänner eller få ytterligare information.

Diabetiska retinala sjukdomar och DME orsakar vanligtvis inte märkbara symtom i sina tidiga skeden. Men de är sjukdomar som utvecklas över tid och som inte går att vända.

Detta gör regelbundna kontroller hos din ögonläkare desto viktigare. Du kan upptäcka skador på näthinnan innan symtom utvecklas.

Tidigt stadium

De tidiga stadierna, icke-proliferativa stadier, delas in i milda, måttliga och svåra retinala sjukdomar. Näthinnan får initialt inte längre lika mycket blodtillförsel på grund av diabetesrelaterade metabola förändringar. Blodkärlen kan börja läcka och ödem och små blödningar kan uppstå.

 

Avancerad sjukdom

I det avancerade stadiet, proliferativt stadium, bildas ofta nya blodkärl. För att göra detta frigörs fler ämnen i ögat, som tillsammans stimulerar tillväxten av nya blodkärl. Vid DME gör det att nya sjukliga blodkärl växer in i näthinnan. Blod eller vätska kan läcka från dessa nya sjuka blodkärl, vilket gör att näthinnan svullnar. Detta kan skada cellerna i gula fläcken.

Allt eftersom sjukdomen fortskrider sker en allt allvarligare förlust av synskärpan, inklusive stora synfältsdefekter. Istället för ansikten ser de som drabbas ofta mörka eller suddiga fläckar – vilket till exempel kan leda till att grannar inte längre känns igen.

Om DME lämnas obehandlad kan sjukdomen leda till en gravt nedsatt synskärpa eller i värsta fall blindhet.

Typen av behandling beror på sjukdomsstadiet. Om den diabetiska retinala sjukdomen fortfarande är i ett tidigt, icke-proliferativt, stadium och det inte utvecklats till DME, rekommenderar de medicinska riktlinjerna initialt att man fortsätter att övervaka sjukdomen utan behandling. Däremot bör riskfaktorer som höga blodsockernivåer eller högt blodtryck behandlas för att fördröja utvecklingen av näthinnesjukdomen.

För svår, proliferativ, retinal sjukdom är olika behandlingsmetoder möjliga:

• Läkemedel
• Laserterapi
• Kirurgi

Läkemedel är för närvarande den huvudsakliga behandlingsmetoden. De hämmar bildandet av nya blodkärl under näthinnan och kan därför bromsa förlusten av synskärpa.

 

Kirurgi och laserterapi för diabetisk retinal sjukdom

Näthinneoperationer har minskat i användning efter att läkemedel har utvecklats för behandling. Det finns dock fortfarande fall, till exempel vid större blödningar i ögat, där ögonläkaren kan göra bedömningen att en operation är nödvändig.

Laser behandling kan användas om näthinnesjukdomen har utvecklats och små blodkärl växer okontrollerat in i glaskroppen, en del av ögat. Ibland kan både laserbehandling och läkemedelsbehandling vara ett alternativ. 

Utöver dessa läkemedel kan steroider även användas för DME. De har en antiinflammatorisk effekt, kan minska vätskeretention och minska mängden av budbärarämnen.

För att dessa mediciner ska kunna ha en riktad effekt där de ska verka, injiceras de direkt i ögat av en specialiserad ögonläkare. Ögat är lokalbedövat med ögondroppar i förväg, så att behandlingen oftast är smärtfri. Det tar bara några minuter.

 

För att bevara synen så länge som möjligt måste behandlingen upprepas med jämna mellanrum. Samtidigt är noggrann övervakning av näthinnan och sjukdomens fortskridande nödvändig. Längre intervall mellan appliceringarna kan göra det lättare för dig att konsekvent hålla dig till behandlingsintervallen och på så sätt bidra till en mer framgångsrik behandling. Detta är möjligt med moderna terapier. 

 

Fråga din ögonläkare om detta behandlingsalternativ är lämpligt för dig. Om så är fallet kommer du att få en långsiktig behandlingsplan som bestämmer vid vilka intervall injektionen behöver upprepas.

Det finns mycket som du själv kan påverka för att leva självständigt under lång tid med synnedsättning. Det finns användbara hjälpmedel för vardagen som är speciellt utvecklade för personer med synnedsättning. Fråga din ögonläkare vilken typ av hjälp du har rätt till.

Diabetisk retinal sjukdom mycket utbredd. Det finns patientorganisationer och rådgivningscenter som kan stödja dig på din resa med diabetisk retinalsjukdom med många tips och möjlighet att utbyta idéer med andra drabbade.